ATT VARA EN HUNDUPPFÖDARE

Vi som är hunduppfödare drivs ofta av en stor passion för det här med hundar, vi lever för och med våra hundar, vi vill ha våra hundar omkring oss och hålla på med dem för att vi älskar dem. Att man väljer att börja föda upp hundar kan bero på olika saker. Här tänker jag berätta varför VI föder upp hundar och hur det kan vara och kännas. Vi har ett genuint och brinnande intresse för vår ras och avel. Vi strävar hela tiden efter att förbättra de hundar som bär vårt kennelnamn. Vi har en klar bild framför oss vad vi vill ha och också vad vi inte vill ha. Vi försöker kombinera såväl mentalitet, hälsa som exteriör. Helst vill vi ha allt på samma gång vilket alla som håller på med seriös hundavel kan skriva på, i stort sett aldrig händer. Ett gammalt talesätt säger att "den perfekta hunden aldrig funnits och aldrig kommer att finnas" och visst är det nog så men som en seriös, driven uppfödare slutar man aldrig att försöka och det är nog det som är drivkraften, det är därför man fortsätter. För inte är det för att det alla gånger är så roligt att vara hunduppfödare och inte heller är det för att man tjänat några pengar. En hunduppfödare har bara utgifter och de små inkomster man kanske eventuellt får in då man säljer några valpar täcker inte hälften av de utgifter man har. Få människor som inte är insatta inser hur mycket det faktiskt kostar att föda upp en normalstor valpkull, om man går den seriösa vägen vill säga.

Vi som uppfödare är måna om att göra allt rätt, att följa kennelklubbens och rasklubbens rekommendationer, vi ska följa jordbruksverkets övergripande regler när det gäller att ha och föda upp djur och när vi säljer våra valpar lyder vi under konsumentköplagen med allt vad det innebär. Vi har ett jättestort ansvar att de valpar/hundar vi säljer är sunda och bra hundar som ska var till glädje för sina ägare. Vi ägnar timmar och åter timmar i telefon med presumtiva valpköpare och ägnar ännu fler timmar då vi öppnar vårt hem för intresserade människor som vill veta mer om rasen, titta på valpar osv. Vi pratar och informerar tills vi är spytrötta på att höra våra egna röster och när vi tror vi inte orkar mer börjar vi om från början igen. Allt detta gör vi för att vi älskar vår ras och för att vi är måna om att de valpar vi föder upp och säljer ska få de bästa förutsättningarna i livet. Vi föder inte upp hundar för att sälja valpar, det kommer på köpet och det innebär ett ansvar som man tar på sig. Att föda upp en valpkull är dessutom ett enormt arbete som tar mycket tid. Man ska inte bara se till att valparna har det rent och snyggt omkring sig och får mat utan de ska också träna sina sociala färdigheter vilket innebär att man spenderar massor med tid tillsammans med dem, man gosar och tränar dem, man koppeltränar och tar med de i bilen och låter de se världen utanför hemmet.

Mitt i allt händer det hela tiden saker som är mindre roligare och som tar på hårt på ens kraft och energi. Hundar är levande varelser och precis som med oss människor kan man inte garantera att en hund ska gå genom hela livet utan att bli sjuk eller få några krämpor eller problem. Människor som förväntar sig det ska inte ha levande varelser, de kan köpa sig en ny TV eller en ny tvättmaskin. Vi som uppfödare önskar inget mer än att varenda valp som lämnar oss ska få ett långt och friskt liv med sina nya ägare. Men verkligheten är en annan och hundar kan drabbas av samma saker som vi människor. Som uppfödare ber man till gud att OM det nu ska vara elände så ska det drabba oss själva och våra hundar, inte de hundar som vi har sålt. Vi har haft hundar som blivit sjuka, både unga och gamla. Vi har fått ta många svåra och jobbiga beslut genom åren. Vi har fått ta farväl av många hundar, unga såväl som gamla och det är verkligen ingen dans på rosor. Alla har sitt sätt att hantera förluster på och några gånger har det bara gjort så ont i själ och hjärta att man funderat på att sluta med hundar eller i allafall med uppfödning. Vi har stöttat valpköpare i jobbiga och svåra situationer för att det är vårt ansvar. Att vara den starka är inte alltid lätt när man själv känner för att bryta samman. Som uppfödare är det inte bara ens egen sorg man har att tänka på, man måste även handskas med sorgen hos valpköpare och vänner och det kan oftast vara nog så svårt. Vi har blivit besvikna och brända om och om igen för att saker inte alltid blivit som vi trott, tänkt och velat. Vi har blivit besvikna på andra människor för att ärlighet och tillit inte alltid funnits. Ibland kan man som uppfödare känna sig totalt utmattad, urblåst, uttömd, utnyttjad och bara tom.

Vad är det då som gör att vi fortsätter? Jo, dels är det då den eviga jakten på den perfekta hunden men också för alla de underbara människorna som vi har fått lära känna genom vårt gemensamma intresse. Många underbara, härliga vänner har vi fått som betytt och betyder väldigt mycket för oss. De som vi kan ha ett ärligt och öppet vänskapsförhållande med. De som vi kan ha livliga, givande diskussioner med i timtal om det som vi älskar allra mest, hundarna. Alla våra fantastiska valpköpare som vi lärt känna tack vare att vi sålt en hund till dem. Glädjen och förväntan inför en länge planerad valpkull och att se valparna födas och växa är lika fantastiskt roligt varje gång. Glädjen när någon valpköpare gjort bra ifrån sig tillsammans med en hund som vi har fött upp är verkligen dubbel glädje. Ibland kan det kännas som om eländet tar överhanden men sen händer det något roligt som väger upp för det tråkiga och då är man genast redo att ta nya tag.

Att vi hunduppfödare är ett speciellt släkte har man förstått. Min önskan är att vi ska ses som speciella för att vi har en otroligt stark passion och kärlek till det vi gör, för att vi är ansvarsfulla och ärliga, för att vi gärna delar med oss av vår kunskap och erfarenhet, för att vi alltid är redo att ge någon annan en hjälpande hand, må det vara en valpköpare eller en uppfödarkollega och för att vi finns där för att dela andras glädje och sorg och för att vi tar vårt ansvar för de hundar vi sätter till världen. Detta är kvaliteter som är värda att sträva efter och som vi försöker leva efter.